Några noteringar om Sherlock Holmes som tecknad serie i svensk press

Skrivet av den 15 oktober 2004 och arkiverat i Essäer & artiklar, Läsning, Tecknat. Du kan följa alla kommentarer till den här artikeln genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar eller en trackback till den här artikeln

Artikel av Ted Bergman

 

Doyles berättelser om Mr Holmes är skrivna och avsedda att läsas som text. Redan när novellerna första gången presenterades för allmänheten i tidskriften The Strand Magazine skedde det dock tillsammans med illustrationer av konstnären Sidney Paget. För en dåtida läsare betydde illustrationerna att man kände igen sig, teckningarna förstärkte känslan av verklighetsskildring. För en nutida läsare bildar texten och Pagets geniala teckningar en symbios som hjälper oss till bättre förståelse av tiden.

Seriemediet är numera en del av vår vardagskultur. Vi har vuxit upp och vant oss vid kombinationen av bilder och korta texter. Även några äventyr med Sherlock Holmes finns nu överförda till seriestrips. Hur fungerar då Holmes som seriedetektiv? Den tecknade serien är ju starkt präglad av sin egen tid. Går det att överföra en traditionellt berättad historia från 1800-talet till en bearbetad och förkortad text där miljöskildringar ersätts av illustrationer?
Låt oss se på några exempel.

giacoia_thorSkådespelerskan och författarinnan Edith Meiser hade från början av 1930-talet levererat dialogen till en klassisk svit av fler än hundra radiodramatiska Holmes-föreställningar i USA – förvånansvärt tidstrogna med tanke på den i handlingen inlagda reklamsponsringen. De flesta var pastischer. I mars 1954 började The New York Herald Tribune publicera dagsstrips med Sherlock Holmes, skrivna av Meiser och ritade av Frank Giacoia. Redan i maj samma år kunde man läsa serien här i Dagens Nyheter. Den är hyggligt väldokumenterad och bra ritad. Giacoia har skickligt arbetat med svärta som förhöjer upplevelsen av bilderna. Meiser förenklar dock huvudpersonernas karaktärer i sin dialog och framställer Watson alltför godmodigt naiv, så som Nigel Bruce spelade rollen på film. Ett talande exempel på hur skaparen av seriedialog tar varje chans till att komprimera spänningen finner vi i Meisers anpassning av Thor Bridge.

I Doyles originaltext beskrivs hur Holmes i äventyrets slutskede lånar Watsons pistol och binder fast den vid ett långt snöre med en tung sten i ändan:

”Now for it!” he cried.
At the words he raised the pistol to his head, and let go his grip. In an instant it had been whisked away by the weight of the stone, had struck with a sharp crack against the parapet and had vanished over the side into the water.

Märk att han använder Watsons pistol och att han ej skjuter med den utan endast håller den i huvudhöjd. I originaltexten har Watson dessutom inte någon replik. Hos Meiser blir scenen transponerad till följande vanvördiga dialog:

Holmes: This is where Mrs Gibson stood when she was shot. Keep your eye on the revolver!
Watson: Holmes, be careful!
BANG!
Watson: Good heavens! He’s shot himself! – – – Holmes are you dead?
Holmes: Of course not, you idiot! I used blanks!

Efter amerikanska förlagor började Williams förlag 1956 publicera den berömda serien Illustrerade Klassiker i färg. 1974 nådde förlaget fram till nr 223, Studie i rött. Den är en konventionellt och ganska grovt tecknad serie med anonym upphovsman men ändå någorlunda logisk. Skildringen är med vissa begränsningar korrekt framförd. Tecknaren har dock missuppfattat 221 B-interiören och översättaren har hädiskt förvanskat Holmes klassiska öppningsreplik till: Hej Watson … du har varit i Afganistan ser jag!

laderlappenHelt misslyckade är tolkningarna av FINA och EMPT i Läderlappen 1977. Teckningarna av Cruz är utförda i klassisk actionstil med smockor, svischande käppar och märkliga perspektiv. Den självklara rytmen i originalhistorierna rycks sönder.

barry_houn1979 publicerade Fantomen tre Holmesserier i svartvitt. William H Barry skapade suggestiva utomhusscener i HOUN och utnyttjade väl berättelsens dramatiska partier. Genrens svaghet märks när Barry ska skildra romanens återblickande delar. I STUD ritar Barry övertygande interiörer från Baker Street och Londonvyer med intressanta perspektiv. Den tredje serien är en pastisch, redan från början skriven för seriestrips. Handlingen flyter där ledigare. Men det är en enkel historia. Trycket i Fantomen är suddigt.

helgonet_hounAlla de tre anonyma serier som 1981-83 publicerades i Helgonet är ritade av samma person och följer väl handlingen i HOUN och SIGN. Bilderna i svartvitt är större och utförda i en genomarbetad stil som mer liknar Pagets laveringar är traditionella serieteckningar. Skildringarna innehåller utmärkta Londonscener och spännade bilder från Dartmoor. Den tredje av serierna är en pastisch.

Nedanstående lista består av de seriöst menade pastischer eller originalhistorier anpassade till seriemediet som jag nu känner till. Förmodligen behöver listan kompletteras. Jag har här ej tagit med pastischer och parodier där Holmesgestalten figurerar inom andra etablerade serier. En bra sådant exempel är en episod om 48 dagsstrip av John Prentice, skriven av Fred Dickenson, som gick i Dagens Nyheter mellan 29 okt och 24 dec 1977. Rip Kirby uppträder där som Holmes.

Tack till Lars Strand och Mattias Boström som välvilligt kompletterat listan Meiser/Giacoia med uppgifter ur egna samlingar.

 

Kronologisk lista:

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK: Sammanlagt 47 dagsstrips i Dagens Nyheter
4 maj – 20 juni 1954 (THOR) ; 11 feb – 12 mars 1955 (SCAN);
2 maj 1955 – 7 april 1956 (REDH, GREE, SUSS, HOUN, MUSG, REIG).

ANONYM : Studie i rött
i Illustrerade klassiker nr 223, 1974.
(Möjligen tecknad av Seymour Moskowitz).

O’NEILL, D J / E R CRUZ: Sherlock Holmes. Det sista problemet. Äventyret med det tomma huset i Läderlappen nr 13 1977.

BARRY, WILLIAM H: Sherlock Holmes. Privatdetektiv. Baskervilles hund
i Fantomen nr 2-4 1979

BARRY, WILLIAM H: Sherlock Holmes. Privatdetektiv. Professor Moriarty
i Fantomen nr 8-9 1979

BARRY, WILLIAM H: Sherlock Holmes. Privatdetektiv. En studie i rött
i Fantomen nr 14-15 1979.

ANONYM : Slaktaren från Chelsea
i Helgonet nr 11 1980.

ANONYM : Sherlock Holmes. Baskervilles hund
i Helgonet nr 10-11 1981.

ANONYM : Sherlock Holmes. De fyras tecken
i Helgonet nr 8 1983.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK: Sherlock Holmes. Fallet med liket i romtunnan
i Agent X9, nr 5 1989.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Mord på Moulin Rouge
i Agent X9, nr 12 1989

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Dömd för mord
i Agent X9, nr 13 1989

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Stöld i mörker
i Agent X9, nr 1 1990.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Den listige mördaren.
i Agent X9, nr 3 1990.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Spökskeppet
i Agent X9, nr 6 1990.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Tunnelkuppen
i Agent X9, nr 8 1990.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Fallet med Irene Adler
i Agent X9, nr 10 1990.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Den grekiske fången
i Agent X9, nr 13 1990.

MEISER, EDITH / GIACOIA, FRANK : Sherlock Holmes. Ett farligt arv
i Agent X9, nr 3 1991.

DUBAY, WILLIAM B. & DUANE, KEVIN / CARAVANA, ANTON : Sherlock Holmes. Fallet med den anemiske arvingen
i Seriemagasinet Extra, nr 1 1991

STENSTRUM, JAMES / PANALIGAN, NOLY : Sherlock Holmes. En studie i rött
i Seriemagasinet Extra, nr 1 1991

 

Publicerad på SherlockHolmes.se 2004

Skriv en kommentar

Logga in / Advanced NewsPaper by Gabfire Themes