DEN SVENSKA SAJTEN OM SHERLOCK HOLMES OCH HANS VÄRLD
Hemsida
Magasinet
Uppdateringar
Diskussionsforum
Artiklar
Förkortningar
Sällskap
Nyhetsarkivet
Nya svenska böcker
Bibliografi
Länkar
Webbmaster:
Mattias Boström
Mejla gärna
till
info(at)sherlockholmes.se
- Vi besvarar frågor om Sherlock Holmes och Conan Doyle
- Vi tar gärna emot tips om Holmes-nyheter
- Om du vill ha vårt nyhetsbrev: skicka ett mejl med ditt
namn till ovanstående adress; skriv "Nyhetsbrevet" i rubriken
på mejlet.
The Baskerville
Hall Club of Sweden
Vill du bli medlem i det svenska Sherlock Holmes-sällskapet?
Missa inte det nya intagningsprovet!
>>> Läs mer här
Cigarrerna på 221b, Baker Street
av Lars Jannedal
Cigarrer skall förvaras och lagras i en luftfuktighet på 70%
och vid en temperatur på 70° Fahrenheit (c:a 20° Celsius).
Det sker enklast i en humidor. Idag då de flesta bostäder har
centralvärme och torr luft så hjälper den till att höja
luftfuktigheten på det att rökverken mår gott.
Doktor Watson hävdar dock i sina krönikor att Holmes och han
själv förvarade sina cigarrer i kolhämtaren i vardagsrummet
på Baker Street. Detta må vara sant. Vi vet ju i alla fall
att luftfuktigheten i engelska boningsrum var betydligt högre i slutet
av 1800-talet än den är idag. Ofta rent hälsovådlig.
Det är ju då tänkbart att eldningskolen stundtals drog
åt sig och ibland släppte ut lite av fukten i den närmast
omgivande luften och på så sätt skapade ett drägligt
cigarrklimat i kolhämtaren. Huruvida cigarrerna blev solkade av koldamm
och ibland skadade av kolskyffeln eller hur rökverken mådde
i övrigt berättar dock inte vår vän Watson.
Men med tanke på ovanstående och att luftfuktigheten förmodligen
varierade starkt med årstiderna så var detta ett högst
osäkert förvaringssätt.
Dr Watson har ju faktiskt på många ställen i sina redogörelser
laborerat lite med fakta. Naturligtvis har han gjort detta i ett högst
vällovligt syfte. Allt, precis allt, som görs för att förvilla
den förfärlige professor Moriarty med illvilliga hejdukar och
annat lömskt patrask är bara bra. För vem vill ha en massa
anarkister och annat löst folk rotande bland sina cigarrer? Inte
jag i alla fall och förmodligen inte våra brottsbekämpande
vänner heller. (Anarkister har för övrigt en egen frän
lukt. Något mellan Hoffmans droppar och bittermandel, åtminstone
om man skall tro äventyrsberättaren, mat-, vin- och tobaksskribenten
m.m. Övre Richter-Frich. Och vad den odören skulle göra
med ädla cigarrer kan ju vem som helst räkna ut.) Vidare kan
ju skurkarna tänkas spetsa rökverken med gift eller förse
dom med olika sorters helvetesmaskiner. Nej, så vill ingen ha det.
Sherlock Holmes som ciggarlådemärke.
I verkligheten tror jag därför att cigarrerna förvarades
på annan (hemlig) plats. Förmodligen i en trälåda
fodrad med bleckplåt eller, ännu bättre, spansk ceder.
I lådan fanns det även en liten behållare med en bit
tvättsvamp som den trogna Mrs Hudson naturligtvis vattnade vid behov.
Så var det nog.
Vilka cigarrmärken rökte man då?
Den gode doktorn ger oss ingen ledning utan här krävs logiskt
resonemang och slutledningsförmåga.
Med tanke på Mästerdetektivens stundtals bisarra piprökningsvanor
är det lätt att till en början föreställa sig
att det var lite si och så även med cigarrerna och att han
till och med rökte t.ex. de starka billiga indiska fabrikat som det
hänvisas till i berättelserna.
Dock betraktar jag Sherlock Holmes pipor och tobakstoffel som i första
hand arbetsredskap. Mästarhjärnan på högvarv krävde
naturligtvis kolossala mängder nikotin för att fungera. Och,
om då piporna med den starka shagblandningen och förefrukostpipan
stoppad med gårdagens tobaksrester (milda makter) var arbete så
är det inte helt otänkbart utan snarare ganska troligt att cigarrerna
användes för avkoppling. Speciellt sedan Holmes även slutat
med sin 'lilla ovana' på lediga stunder.
I detta fall dög det bara med kubanska fabrikat. (Idag finns det
andra märken av hög klass från t.ex. Dominikanska Republiken
och Honduras, men det saknar betydelse just här och nu.)
Att Sherlock Holmes kände till ett stort antal olika märken
vet vi ju av hans lilla monografi; 'Upon the Distinction Between the Various
Tobaccos and Their Ashes'. Men den var gjord i studiesyfte och har förmodligen
ringa att göra med de sorter han och doktorn höll för egen
konsumtion.
Romeo y Julieta kommer först i åtanke om inte annat
för att en låda av detta fabrikat syns som hastigast i Granadaserien
som förvaringsplats för schackpjäser. (Cigarrlådor
är ju som alla vet ypperliga till att ha saker i. Själv förvarar
jag mina spelmarker i just en sådan.).
Deras modell Julieta 2, som idag heter Churchill, är
stor och stark och torde imponerat på till och med kungen av Skandinavien.
Romeo y Julieta, grundades 1875. Ett litet krux är emellertid
de tillverkade cigarrer endast för den kubanska hemmamarknaden fram
till 1903. Dock är det mycket troligt att en man med Holmes talanger,
kontakter med Europas kungahus och en brorsa nära regeringen etc.,
på ett eller annat sätt hade tillgång till detta fabrikat.
Att märket dessutom döpts efter William Shakespeares pjäs
från tiden runt 1596 gör det ännu mera troligt. Alla riktiga
engelsmän älskar den gamle barden.
Punch är ett idag anrikt märke, som grundades 1840 med
just den brittiska marknaden i åtanke. Det är mycket troligt
att hrr Holmes och Watson belåtet puffade på denna goda cigarr.
Holmes på en dubbel corona och Watson på någon mindre
storlek samtidigt som de, ja i alla fall Dr Watson, studerade tidskriften
med samma namn.
Por Larranaga (1834) känd från raden i Kiplings poem
The Betrothed från 1890; 'There's peace in a Larranaga, there's
calm in Henry Clay', kan ju ha tilltalat herrarnas poetiska ådror.
Andra kandidater är; El Rey del Mundo (1882) och H. Upmann
(1844) som väl i dag är mest känd för att det sista
som den nordamerikanske presidenten John F. Kennedy gjorde innan han lade
handelsembargo på Kuba var att säkra sig en ordentlig laddning
Petit Upmanns.
Hoyo de Monterrey (1865) är ett utmärkt fabrikat som
vi som läst Dennis Wheatleys äventyrliga berättelser om
Hertig Richleau känner till. Deras 'No. 2' tillhör mina egna
favoriter. Partagas (1845) nämns i Evelyn Waughs mästerverk
Brideshead Revisited, men eftersom den boken skrevs 1945 så
kan det ju inte påverkat våra detektiva vänner. Ramon
Allones (1837) fanns också att tillgå. Sancho Panza
(1852) är också en kandidat och i skrivande stund begår
jag en av deras 'Belicosos', samt Henry Clay som fanns på
Kuba från 1800-talet fram till 1930 då tillverkningen flyttades
till New Jersey.
Vänner av cigarrer saknar måhända det idag mycket kända
märket Montechristo (döpt naturligtvis efter Dumas romanfigur,
den milt sagt långsinte Edmond Dantes) i uppräkningen ovan,
men då det grundades först år 1935 så är det
uteslutet.
Själv lutar jag bestämt åt att herrarna i våningen
på Baker Street varierade mellan Romeo y Julieta, Punch, Hoyo
de Monterrey och Sancho Panza. Det känns mest troligt.
Alla
de uppräknade fabrikaten tillhandahöll, och gör så
fortfarande, en mängd olika modeller (faconer på cigarrspråk).
Men vilka våra vänner rökte kan man endast försöka
resonera sig till. Det ligger nära till hands att Sherlock Holmes
med tanke på sitt avsevärda nikotinbehov rökte just de
stora Julieta 2 som Winston Churchill senare gjorde så berömda
att fabrikanten döpte dom efter honom. Själv röker jag
en sådan några gånger om året och blir alltid
lätt nikotinförgiftad. Hur Sir Winston kunde (och hann, de tar
nästan två timmar att begå) konsumera sex till åtta
stycken varje dag under hela sitt vuxna liv är en smärre gåta.
Men han var ju inte som alla andra. Och det är naturligtvis inte
heller Sherlock Holmes.
Höll sig historiens störste detektiv till Punch så valde
han nog deras Double Coronas. Valde han Sancho Panza blev
det nog den enorma Sanchos.
Dr Watson, som jag inbillar mig (och hoppas) är mer lik mig själv,
höll sig nog till vanliga corona. Eller kanske till de av mig mest
uppskattade robusto- och torpedoformaten även om en viss medlem av
The Fierce Badgers in Ystad, som just här och nu får vara anonym,
hävdar att dessa fettomodeller kanske inte fanns på den tiden.
(Ja, ja, ja. Då får han väl bevisa det då. Liksom.
Göra.). De är lagom långa och extra tjocka, med lätt
drag och mycket rök. Mycket rök kunde ju stundtals dessutom
behövas för att stävja stanken från mästerdetektivens
kemiska analyser i bostaden.
Röken är ju faktiskt, allt annat som handtillverkning, lagring,
vackra lådor och annat allmänt hokus pokus till trots, det
egentliga syftet med en ädel cigarr.
En högtstående filosofi, som det tyvärr inte är alla
förunnat att förstå, men Mr. Sherlock Holmes och Dr John
H. Watson gjorde det säkert.
Ett stort tack till Grävlingsbrodern och cigarrkumpanen Dahn-Ola
Olsson som försett mig med nyttiga historiska cigarrfakta.
Artikeln tidigare publicerad i The Moor.