DEN SVENSKA SAJTEN OM SHERLOCK HOLMES OCH HANS VÄRLD

Hemsida
Magasinet
Uppdateringar

Diskussionsforum

Artiklar
Förkortningar
Sällskap
Nyhetsarkivet
Nya svenska böcker

Bibliografi
Länkar

Webbmaster:
Mattias Boström

Mejla gärna till
info(at)sherlockholmes.se
- Vi besvarar frågor om Sherlock Holmes och Conan Doyle
- Vi tar gärna emot tips om Holmes-nyheter
- Om du vill ha vårt nyhetsbrev: skicka ett mejl med ditt namn till ovanstående adress; skriv "Nyhetsbrevet" i rubriken på mejlet.

The Baskerville Hall Club of Sweden
Vill du bli medlem i det svenska Sherlock Holmes-sällskapet?
Missa inte det nya intagningsprovet!

>>> Läs mer här


Cigarrerna på 221b, Baker Street

av Lars Jannedal

Cigarrer skall förvaras och lagras i en luftfuktighet på 70% och vid en temperatur på 70° Fahrenheit (c:a 20° Celsius). Det sker enklast i en humidor. Idag då de flesta bostäder har centralvärme och torr luft så hjälper den till att höja luftfuktigheten på det att rökverken mår gott.

Doktor Watson hävdar dock i sina krönikor att Holmes och han själv förvarade sina cigarrer i kolhämtaren i vardagsrummet på Baker Street. Detta må vara sant. Vi vet ju i alla fall att luftfuktigheten i engelska boningsrum var betydligt högre i slutet av 1800-talet än den är idag. Ofta rent hälsovådlig. Det är ju då tänkbart att eldningskolen stundtals drog åt sig och ibland släppte ut lite av fukten i den närmast omgivande luften och på så sätt skapade ett drägligt cigarrklimat i kolhämtaren. Huruvida cigarrerna blev solkade av koldamm och ibland skadade av kolskyffeln eller hur rökverken mådde i övrigt berättar dock inte vår vän Watson.

Men med tanke på ovanstående och att luftfuktigheten förmodligen varierade starkt med årstiderna så var detta ett högst osäkert förvaringssätt.

Dr Watson har ju faktiskt på många ställen i sina redogörelser laborerat lite med fakta. Naturligtvis har han gjort detta i ett högst vällovligt syfte. Allt, precis allt, som görs för att förvilla den förfärlige professor Moriarty med illvilliga hejdukar och annat lömskt patrask är bara bra. För vem vill ha en massa anarkister och annat löst folk rotande bland sina cigarrer? Inte jag i alla fall och förmodligen inte våra brottsbekämpande vänner heller. (Anarkister har för övrigt en egen frän lukt. Något mellan Hoffmans droppar och bittermandel, åtminstone om man skall tro äventyrsberättaren, mat-, vin- och tobaksskribenten m.m. Övre Richter-Frich. Och vad den odören skulle göra med ädla cigarrer kan ju vem som helst räkna ut.) Vidare kan ju skurkarna tänkas spetsa rökverken med gift eller förse dom med olika sorters helvetesmaskiner. Nej, så vill ingen ha det.

Sherlock Holmes som ciggarlådemärke.

I verkligheten tror jag därför att cigarrerna förvarades på annan (hemlig) plats. Förmodligen i en trälåda fodrad med bleckplåt eller, ännu bättre, spansk ceder. I lådan fanns det även en liten behållare med en bit tvättsvamp som den trogna Mrs Hudson naturligtvis vattnade vid behov. Så var det nog.

Vilka cigarrmärken rökte man då?

Den gode doktorn ger oss ingen ledning utan här krävs logiskt resonemang och slutledningsförmåga.

Med tanke på Mästerdetektivens stundtals bisarra piprökningsvanor är det lätt att till en början föreställa sig att det var lite si och så även med cigarrerna och att han till och med rökte t.ex. de starka billiga indiska fabrikat som det hänvisas till i berättelserna.

Dock betraktar jag Sherlock Holmes pipor och tobakstoffel som i första hand arbetsredskap. Mästarhjärnan på högvarv krävde naturligtvis kolossala mängder nikotin för att fungera. Och, om då piporna med den starka shagblandningen och förefrukostpipan stoppad med gårdagens tobaksrester (milda makter) var arbete så är det inte helt otänkbart utan snarare ganska troligt att cigarrerna användes för avkoppling. Speciellt sedan Holmes även slutat med sin 'lilla ovana' på lediga stunder.

I detta fall dög det bara med kubanska fabrikat. (Idag finns det andra märken av hög klass från t.ex. Dominikanska Republiken och Honduras, men det saknar betydelse just här och nu.)

Att Sherlock Holmes kände till ett stort antal olika märken vet vi ju av hans lilla monografi; 'Upon the Distinction Between the Various Tobaccos and Their Ashes'. Men den var gjord i studiesyfte och har förmodligen ringa att göra med de sorter han och doktorn höll för egen konsumtion.

Romeo y Julieta kommer först i åtanke om inte annat för att en låda av detta fabrikat syns som hastigast i Granadaserien som förvaringsplats för schackpjäser. (Cigarrlådor är ju som alla vet ypperliga till att ha saker i. Själv förvarar jag mina spelmarker i just en sådan.).

Deras modell Julieta 2, som idag heter Churchill, är stor och stark och torde imponerat på till och med kungen av Skandinavien. Romeo y Julieta, grundades 1875. Ett litet krux är emellertid de tillverkade cigarrer endast för den kubanska hemmamarknaden fram till 1903. Dock är det mycket troligt att en man med Holmes talanger, kontakter med Europas kungahus och en brorsa nära regeringen etc., på ett eller annat sätt hade tillgång till detta fabrikat. Att märket dessutom döpts efter William Shakespeares pjäs från tiden runt 1596 gör det ännu mera troligt. Alla riktiga engelsmän älskar den gamle barden.

Punch är ett idag anrikt märke, som grundades 1840 med just den brittiska marknaden i åtanke. Det är mycket troligt att hrr Holmes och Watson belåtet puffade på denna goda cigarr. Holmes på en dubbel corona och Watson på någon mindre storlek samtidigt som de, ja i alla fall Dr Watson, studerade tidskriften med samma namn.

Por Larranaga (1834) känd från raden i Kiplings poem The Betrothed från 1890; 'There's peace in a Larranaga, there's calm in Henry Clay', kan ju ha tilltalat herrarnas poetiska ådror.

Andra kandidater är; El Rey del Mundo (1882) och H. Upmann (1844) som väl i dag är mest känd för att det sista som den nordamerikanske presidenten John F. Kennedy gjorde innan han lade handelsembargo på Kuba var att säkra sig en ordentlig laddning Petit Upmanns.

Hoyo de Monterrey (1865) är ett utmärkt fabrikat som vi som läst Dennis Wheatleys äventyrliga berättelser om Hertig Richleau känner till. Deras 'No. 2' tillhör mina egna favoriter. Partagas (1845) nämns i Evelyn Waughs mästerverk Brideshead Revisited, men eftersom den boken skrevs 1945 så kan det ju inte påverkat våra detektiva vänner. Ramon Allones (1837) fanns också att tillgå. Sancho Panza (1852) är också en kandidat och i skrivande stund begår jag en av deras 'Belicosos', samt Henry Clay som fanns på Kuba från 1800-talet fram till 1930 då tillverkningen flyttades till New Jersey.

Vänner av cigarrer saknar måhända det idag mycket kända märket Montechristo (döpt naturligtvis efter Dumas romanfigur, den milt sagt långsinte Edmond Dantes) i uppräkningen ovan, men då det grundades först år 1935 så är det uteslutet.

Själv lutar jag bestämt åt att herrarna i våningen på Baker Street varierade mellan Romeo y Julieta, Punch, Hoyo de Monterrey och Sancho Panza. Det känns mest troligt.

Alla de uppräknade fabrikaten tillhandahöll, och gör så fortfarande, en mängd olika modeller (faconer på cigarrspråk). Men vilka våra vänner rökte kan man endast försöka resonera sig till. Det ligger nära till hands att Sherlock Holmes med tanke på sitt avsevärda nikotinbehov rökte just de stora Julieta 2 som Winston Churchill senare gjorde så berömda att fabrikanten döpte dom efter honom. Själv röker jag en sådan några gånger om året och blir alltid lätt nikotinförgiftad. Hur Sir Winston kunde (och hann, de tar nästan två timmar att begå) konsumera sex till åtta stycken varje dag under hela sitt vuxna liv är en smärre gåta.

Men han var ju inte som alla andra. Och det är naturligtvis inte heller Sherlock Holmes.

Höll sig historiens störste detektiv till Punch så valde han nog deras Double Coronas. Valde han Sancho Panza blev det nog den enorma Sanchos.

Dr Watson, som jag inbillar mig (och hoppas) är mer lik mig själv, höll sig nog till vanliga corona. Eller kanske till de av mig mest uppskattade robusto- och torpedoformaten även om en viss medlem av The Fierce Badgers in Ystad, som just här och nu får vara anonym, hävdar att dessa fettomodeller kanske inte fanns på den tiden. (Ja, ja, ja. Då får han väl bevisa det då. Liksom. Göra.). De är lagom långa och extra tjocka, med lätt drag och mycket rök. Mycket rök kunde ju stundtals dessutom behövas för att stävja stanken från mästerdetektivens kemiska analyser i bostaden.

Röken är ju faktiskt, allt annat som handtillverkning, lagring, vackra lådor och annat allmänt hokus pokus till trots, det egentliga syftet med en ädel cigarr.

En högtstående filosofi, som det tyvärr inte är alla förunnat att förstå, men Mr. Sherlock Holmes och Dr John H. Watson gjorde det säkert.

 


Ett stort tack till Grävlingsbrodern och cigarrkumpanen Dahn-Ola Olsson som försett mig med nyttiga historiska cigarrfakta.

Artikeln tidigare publicerad i The Moor.