När Guy Ritchies första Sherlock Holmes-film med Robert Downey Jr (Holmes) och Jude Law (Watson) hade premiär för två år sedan skrev jag en lång text om varför sherlockianer inte alls upprördes över Ritchies nytolkning (läs gärna den texten också, som en fördjupning av det jag säger här nedan). Allting handlar nämligen om vilken kärlek man visar för mästerdetektiven. Jag har sett många filmer som har varit ytterst korrekta och trogna den schablonbild som finns av Holmes, men som ändå varit fruktansvärt trista. Detta är ofta filmer med fokus på ett klurigt mysterium, som filmens korrekte Holmes självklart löser utan större problem. Det blir helt enkelt lite slätstruket. Det märks så tydligt när kärleken till Holmes saknas.

Det märks lika tydligt när just den kärleken fått råda, t ex i BBC:s utmärkta modernisering ”Sherlock”. Eller, för att ta ett mer okänt exempel, i filmen ”Without a Clue”. Eller i Guy Ritchies båda Hollywoodrullar.

När jag nu såg ”Sherlock Holmes: A Game of Shadows”, så var det med ett konstant leende på läpparna. Inte främst för humorns skull, utan för att jag myste. För en Holmesfanatiker är den här filmen en underbar upplevelse. Filmen är full med små blinkningar, ända från Watsons utspridda manuskriptsidor på skrivbordet i början av filmen till sluttexternas koppling till novellen ”The Final Problem”. Det finns gott om repliker hämtade direkt ur originalberättelserna, och speciellt i mötet mellan Holmes och Moriarty spinns det vidare i samma anda som deras berömda replikskifte i ”The Final Problem”.

Över huvud taget är hela filmen en filmatisering av ”The Final Problem”, men ovanpå denna originalhistoria har filmmakarna lagt på lager efter lager till en veritabel dagobertmacka. Intrigen är alltså ny, men själva basen känner vi igen. Det är en historia som definitivt fungerar att göra en sådan här actionfilm på. Jakten genom Europa och supermötet mellan superhjälten och superskurken, det är som gjort för film – och passar dessutom in som en naturlig utveckling av det senaste decenniets superhjältefilmer från Hollywood.

Intrigmässigt är det alltså långt ifrån Conan Doyles ursprungsberättelser. Och Holmeskaraktären är förstås inte riktigt den vi är vana vid. Men det spelar ingen roll, för det är gjort med kärlek. Jag accepterar fullt ut den här Holmesfiguren – det är fullt tillåtet att leka med Holmes. Det gör vi holmesianer jämt.

Precis som i första filmen gillar jag vänskapen mellan Holmes och Watson. Även om Holmes jäklas ganska mycket med Watson så ser vi vänskapen därunder. På samma sätt som vi kan se den i tv-serien ”Sherlock”. Och man förstår hur beroende Holmes är av Watson. Detta nya drag är nog den bästa utvecklingen som skett på senare år, och ligger bra mycket närmare originalberättelserna och Conan Doyles natur än mycket annat som producerats de senaste hundra åren i Holmesfilmväg.

Det är också underbart att se Stephen Fry som Holmes sju år äldre bror Mycroft. Även här tar man ut svängarna gentemot Conan Doyles original. Och även här görs det med kärlek. Det krävs inte mycket till människokännare för att se hur mycket Stephen Fry njuter av att få spela den här rollen. Fry har ju själv varit medlem i The Sherlock Holmes Society of London i unga år och är en hängiven Holmesentusiast.

Jared Harris fungerar bättre än väntat som Moriarty och han har fått ett helt pärlband av njutbara repliker. Och för mig som nästan nattdrömmer om Reichenbachfallet – det mytiska vattenfallet för alla holmesianer – så är det hur coolt som helst att se hur filmmakarna har pimpat stället.

Ur svenskt perspektiv är det roligt att Noomi Rapace har en så stor roll i filmen. Tyvärr innebär det mest att hon ofta är i bild, men inte får göra särskilt mycket.

En negativ sak måste jag förresten få framföra. Vid åtminstone tre tillfällen i filmen har Holmes förklädnader som är rent ut sagt usla. Och hur mycket man än förändrar Holmes så får man inte urlaka hans skarpsinne och enorma skicklighet. När han maskerar sig så går det inte att avslöja honom. Så jag undanber mig flintperuker som fladdrar löst framför öronen, lösskägg med synlig bakom-huvudet-snodd – och framför allt Holmes i superkass kvinnoförklädnad. Holmes kunde definitivt klä ut sig till kvinna, eller snarare gumma, så det förtar trovärdigheten när han inte är perfekt. Men jag inser att det är ett offer som kanske måste göras på underhållningens och den visuella humorns altare.

Jämfört med första Holmesfilmen av Guy Ritchie tycker jag som holmesian faktiskt bättre om den här. Jag kan inte peka på någon enskild sak som gör att jag känner så. Jag kan bara utgå ifrån att jag hade ett njutande leende på läpparna filmen igenom. Så för mig är det här absolut betyg fyra av fem, ja kanske till och med fyra plus.

Jo, förresten, jag vet nog varför jag gillar det här. Ända sedan jag var i tidiga tonåren har jag haft ett nördigt intresse för Sherlock Holmes. I gymnasiets fotokataloger syns jag alltid med deerstalker (den speciella Holmeshuvudbonaden) och mitt specialarbete i trean på gymnasiet handlade om Sherlock Holmes som kemist. Jag pratade sönder mina klasskamrater om Holmes. Jag minns en gång när Pia i parallellklassen hamnade bredvid mig på skolbussen. Varpå följde 28 minuters nyttig och grundläggande lektion i ämnet Sherlock Holmes. Hon satt som förstummad. Jag var verkligen nördarnas nörd och Sherlock Holmes skulle för evigt vara det mest förlegade av samtalsämnen. Fram tills nu. Holmes är plötsligt hyperaktuell och till och med en inspiration inom herrmodet. Hollywood gör urballa filmer om honom. BBC gör en av senare års smartaste och mest omtalade tv-serier – och det handlar om Sherlock Holmes! När jag direkttwittrade expertkunskaper om Holmes under SVT-visningen av första BBC-avsnittet fick jag mer än hundra nya followers på en halvtimme. Så ni förstår kanske varför jag inte kan se nya Holmesfilmen som andra filmrecensenter, utan istället sitter där med ett leende på läpparna och bara njuter.

Mattias Boström

På fredag 16 december har Guy Ritchies film ”Sherlock Holmes: A Game of Shadows” svensk premiär. Igår var det galapremiär i Stockholm och idag hade pressen chans att se filmen. Och de första recensionerna har redan dykt upp.

Expressens recensent Jorunn Amcoff ger filmen tre getingar. ”Holmes nya äventyr ägs även denna gång av Downey Jr. … Det är fortfarande underhållande med Holmes flash forward i slow motion av kommande slagsmål och referenserna till klassiker inom både litteraturen och musiken gör det hela lite smartare. Miljöerna är snygga, nästintill stiliserade och färgskalan för tankarna till ett gulnat gammalt fotografi.”

Aftonbladets recensent Karolina Fjellborg nöjer sig med att ge filmen en tvåa i betyg. ”En film som tyvärr är betydligt mindre av en fräsch nytolkning, och mer av en typisk uppföljargäspning. En högljudd, surrig och rätt tröttsam upprepning, där publiken bjuds på dubbelt så mycket av allt – med hälften så lyckat resultat.”

Kulturbloggen ger betyget 3. ”Om du gillar aktion och spänning av det slag som har rätt stor del förutsägbarhet, ja då är det en film för dig. Men hur kan de få använda namnet Sherlock Holmes i det här sammanhanget? Robert Downey Jr är en charmig skådespelare, men han är ju rätt fel som Sherlock Holmes. Om jag skulle sätta betyget för filmen efter hur mycket av känslan från original-Sherlock den förmedlar, då blev det en etta. Men som underhållningsfilm med en del pangpang är den snyggt gjord, har bra skådespelare och är rolig: så javisst, en bra film.”

Min egen recension av filmen kommer jag att publicera på premiärdagen.

Bara som ett litet smakprov ur filmen – Stephen Fry i rollen som Sherlock Holmes äldre bror Mycroft. Stephen Fry är själv en stor Sherlock Holmes-fantast och har även skrivit en Holmespastisch, novellen ”The Laughing Jarvey” som återfinns i boken ”Paperweight”. Det ryktades även för några år sedan att Stephen Fry och Hugh Laurie skulle spela in en Holmesfilm tillsammans – men tillbakavisades av de inblandade.

Tidskriften Total Film kan man hitta bl a i välsorterade tidningsbutiker.

Guy Ritchies film ”Sherlock Holmes” blev en stor framgång och nu är det dags för uppföljaren. Handlingen utspelar sig denna gång på en lång rad platser ute i Europa och Sherlock Holmes ställs mot sin ärkefiende, professor Moriarty. Holmes och Watson spelas precis som tidigare av Robert Downey Jr och Jude Law. I rollen som professor Moriarty ser vi Jared Harris, mest känd från sin roll i tv-serien Mad Men. Av extra stort svenskt intresse är att Noomi Rapace spelar den kvinnliga huvudrollen. Och av sherlockianskt intresse är förstås att Stephen Fry spelar Sherlock Holmes äldre bror Mycroft. Stephen Fry är sedan unga år en stor Sherlock Holmes-fantast, och han var i sin ungdom en av de yngsta medlemmarna i The Sherlock Holmes Society of London.

Officiell sajt

Robert Downey Jr och Jude Law återkommer förstås som Sherlock Holmes och dr Watson. Samspelet mellan dem båda var en av de stora behållningarna med den första filmen. Rachel McAdams lär också spela Irene Adler på nytt. Det talas även om att Mycroft Holmes kommer ingå i handlingen.

I rollen som professor Moriarty kommer vi få se Daniel Day-Lewis. Redan på 90-talet var han en skådespelare som många hoppades få se spela Sherlock Holmes själv – att han nu ska spela Moriarty känns som en helt naturlig utveckling. Ryktet om att Brad Pitt skulle spela Moriarty var alltså bara ett rykte.

Guy Ritchie kommer att regissera och inspelningen börjar i slutet av 2010.

Nyligen belönades Robert Downey Jr med en Golden Globe för rollen som Sherlock Holmes i Guy Ritchies film med samma namn. När Oscarsnomineringarna avslöjades idag uppmärksammades filmen inom ytterligare två kategorier. Hans Zimmer fick en nominering för musiken till filmen. Och för bästa scenografi nominerades Sarah Greenwood (Art Direction) och Katie Spencer (Set Decoration). Vem som vinner tillkännages vid Oscarsgalan den 7 mars.

Fler artiklar om filmen

Vid den stora Golden Globe-galan i Los Angeles på söndagskvällen 17 januari vann Robert Downey Jr i kategorin ”Best Performance by an Actor in a Motion Picture – Musical/Comedy”. Priset fick han för rollen som Sherlock Holmes i Guy Ritchies film med samma namn.

Robert Downey Jr var långt ifrån favorittippad. Daniel Day-Lewis ansågs av vadslagningsfirmorna som en mycket hetare kandidat.

Detta var första gången som en skådespelare vunnit ett riktigt stort filmpris för att ha spelat Sherlock Holmes. Närmast kommer Christopher Plummer som vann en Genie Award – Kanadas motsvarighet till Oscar – för sin roll som Sherlock Holmes i ”Murder by Decree” (1979).

Se prisutdelningen och Robert Downey Jr:s roliga tacktal här nedan.

Se även en backstage-intervju med Robert Downey Jr efter vinsten:

Läs mer om övriga vinnare i Aftonbladet eller Expressen.