DEN SVENSKA SAJTEN OM SHERLOCK HOLMES OCH HANS VÄRLD Hemsida Webbmaster: Mejla gärna
till The Baskerville
Hall Club of Sweden
|
MAGASINET - NR 1 | MAJ 2005 Basil Rathbone: Sherlock Holmes - The Definitive Collection recension av Morgan Malm
Att en utgåva saluförs som "definitiv" brukar vara ett billigt försäljningsknep för att dölja att det rakt motsatta är fallet. Döm om min förvåning när jag insåg att detta inte är sant beträffande Basil Rathbone: Sherlock Holmes - The Definitive Edition. Utgåvan samlar alla Basil Rathbones (1892-1967) 14 filmer som Sherlock Holmes i de restaurerade utgåvor, som funnits tillgängliga för region 1 sedan något år tillbaka. Restaureringen innebär i detta fall att man letat reda på så bra versioner som möjligt (i flera fall ursprungsnegativen, ibland från olika källor), satt samman dessa med material som gått förlorat under åren, och överfört alltihop till modern film. Restaureringen har tagit tio år, paradoxalt nog längre än det tog att producera hela sviten, från 1939 års The Hound of the Baskervilles till Dressed to Kill, 1946. Det är en magnifik utgåva, inte bara tack vare att flera av filmerna ser ut som nya, utan också tack vare kvalitén på extramaterialet. Här måste framhållas Richard Valleys informationsspäckade kommentarspår till The Advenures of Sherlock Holmes (1939) och hans filmtexter ("liner notes") till varje film. Dessutom finns utmärkta kommentarspår av David Stuart Davies till The Hound of the Baskervilles, Sherlock Holmes Faces Death, The Scarlet Claw och The Woman in Green, stillfoton samt en liten dokumentär om restaureringsarbetet. Det är hög tid att dessa klassiska filmer ges ut i en högkvalitativ DVD-utgåva. För även om man föredrar Jeremy Brett, Ian Richardson, Peter Cushing eller rent av Douglas Wilmer framför Rathbone, är det svårt att förneka filmernas betydelse. Fox version av The Hound of the Baskervilles var dels den första som gjorde Watson till en betydelsefull karaktär (även om det medförde årtionden av skådespelare som imiterade Nigel Bruce godmodige men hopplöst bortkomne Watson), dels den första att placera karaktärerna i rätt epok. Som Alan Barnes skriver i Sherlock Holmes On Screen, är detta kanske den enda Sherlock Holmes-film som kan hålla huvudet högt bland andra erkända klassiker. Paradoxalt nog är Universals filmer oftast kritiserade för att de uppdaterade historierna (baserade på knappt igenkännbara Doyle-noveller) till samtiden och lät hotet från Tredje riket vara en påtaglig faktor i de tidigaste filmerna. Kritikerna glömmer då att Universals filmer inte bröt mot normen - de följde den. Det var snarare föredömligt av Universal att låta flera av de något senare filmerna utspela sig i en nästintill tidlös miljö. The Scarlet Claw, en av seriens höjdpunkter, är ett bra exempel på regissören Roy William Neills stämningsfulla hantering av historien, så att mycket lite av kläder och rekvisita förrådde att året var 1945. Då är det snarare repliker av typen "Take it easy" från självaste Holmes, som sticker ut. Men egentligen roar de egentligen mer än de oroar. Filmerna är präglade av stämningsfyllt foto och genomgående underhållande prestationer, även om de sista är lite trötta och lånar friskt från andra filmer i serien. Restaureringen gör filmerna rättvisa, och tar i flera fall fram en skärpa som inte skådats sedan de först visades på bio, om ens då. Jag är övertygad om att såväl Neill som Rathbone hade varit stolta över denna fina utgåva.
|