DEN SVENSKA SAJTEN OM SHERLOCK HOLMES OCH HANS VÄRLD

Hemsida
Magasinet
Uppdateringar

Diskussionsforum

Artiklar
Förkortningar
Sällskap
Nyhetsarkivet
Nya svenska böcker
Bibliografi
Länkar

Webbmaster:
Mattias Boström

Mejla gärna till
info(at)sherlockholmes.se
- Vi besvarar frågor om Sherlock Holmes och Conan Doyle
- Vi tar gärna emot tips om Holmes-nyheter
- Om du vill ha vårt nyhetsbrev: skicka ett mejl med ditt namn till ovanstående adress; skriv "Nyhetsbrevet" i rubriken på mejlet.

The Baskerville Hall Club of Sweden
Vill du bli medlem i det svenska Sherlock Holmes-sällskapet?
Missa inte det nya intagningsprovet!
>>> Läs mer här

MAGASINET - NR 1 | MAJ 2005

Sherlock Holmes and the Case of the Silk Stocking

recension av Morgan Malm

 

Rupert EverettÅret är 1902 och en tjock novemberdimma har sänkt sig över London. Sherlock Holmes (Rupert Everett) överger en längre tids drogmissbruk och letargi när vännen Watson (Ian Hart) riktar hans uppmärksamhet på ett fall som hotar den aristokratiska societeten. När kroppen av en ung flicka hittas i Themsen, antar man först att det rör sig om en prostituerad. När en silkesstrumpa upptäcks nedtryckt i hennes strupe, kommer man dock snart på andra tankar. Holmes drar slutsatsen att den rör sig om kroppen av en ung societetskvinna.

Bäst som societeten förbereder sig för säsongens debutantbal, försvinner den unga och väluppassade lady Georgina. Kommissarie Lestrade (Neil Dudgeon) leder jakten på hennes kidnappare, men är för sent ute. Georginas kropp hittas, iförd det första offrets kläder, med en strumpa nedtryckt i halsen. Med vetskapen att en seriemördare nu opererar på Londons gator, tar Holmes upp jakten och Watson, som trots att han står inför sitt stundande bröllop med den amerikanska mrs Vandeleur (Helen McCrory), dras åter till sin väns sida.

Sherlock Holmes and the Case of the Silk Stocking är en ny pastisch författad av Allan Cubitt, som adapterade The Hound of the Baskervilles för BBC för drygt två år sedan och är liksom den senare producerad av Tiger Aspect Productions. Det är en stilfull film, som tillvaratar många goda, brittiska resurser. Miljöerna är dock stilfulla och scenografin utmärkt. Men trots att den är måttligt sensationell, är den ändå bara delvis framgångsrik.

Det största problemet är att filmen inte är känns som en Sherlock Holmes-historia. Förvisso återfinns många välkända karaktärer, och Cubitt demonstrerar sin goda kunskap om Conanen genom det myckna användandet av citat från otaliga historier (om vilket man kan ha delade meningar), men historien i sig kommer inte i närheten av att likna någonting Conan Doyle skrev. Handlingen har mer gemensamt med filmer som The Woman in Green eller A Study in Terror, än någon del av Conanen.

Till större delen är handlingen bara litet engagerande, där huvudmysteriet inte är vem som gjorde det, utan hur. Detta leder till en fokusering på teknisk bevisning med hjälp av förhållandevis moderna medel såsom fingeravtryck. Men i detta avseende är filmen särskilt nydanande och det hela känns som ett avsnitt av CSI i edwardiansk förklädnad. Den avslutande peripetin är dessutom ett välanvänt gammalt trick som många säkert kan genomskåda.

Det mest originella är presentationen av Watsons fästmö som en mycket modern kvinna med kunskap om psykologi, och påpassligt nog seriemördare och deras sexuella fetischismer. Detta förser oss med filmens enda genuint lustiga ögonblick, när mrs Vandeleur efter middagen diskuterar sexuella avarter inför en storögd Holmes. Mer relevant är dock att mrs Vandeleur kan göra något för Conanen så främmande som en gärningsmannaprofil, vilket förstärker känslan av att detta kunde vara vilken modern TV-deckare som helst.

Överhuvudtaget är det tydligt hur man ansträngt sig för att filmen ska kännas modern, förmodligen i ett olyckligt val att även rikta sig till "hippa" tittare. Särskilt irriterande är att se Holmes och Watson gå omkring barhuvade på Londons gator vid flera tillfällen, liksom bruket av anakronismer. 1902 fanns knappast uttrycket "to go missing". Holmes hade snarare sagt att någon "disappeared".

Ian HartPå bonussidan är det roligt att få se mrs Hudson för en gångs skull. Neil Dudgeon bryter mot traditionen som en intelligent och handlingskraftig Lestrade. Ian Hart bättrar på sin tolkning av Watson och lägger värme och än mer intelligens till rollen.

Så till Rupert Everett som Holmes. Läsaren märker säkert hur jag skjutit upp denna punkt i det längsta. Detta beror på att Everett länge varit ett av mina favoritval till rollen som Sherlock Holmes. Förvisso motsvarar han väl bilden av detektiven, med rätt längd, en markant höknäsa och framträdande haka. Tyvärr är hans rolltolkning inte tillräckligt inspirerad. Jag kan stå ut med en Holmes som inte röker krokig pipa och bär deerstalker. Everetts Holmes röker cigaretter istället, och ges faktiskt tillfälle att spela violin. Men för övrigt går han mest omkring och ser mest sur ut och lyckas sällan ge rollen den energi den behöver. Holmesianska trick, som att nagla fast brev med fällkniv på spiselhyllan, känns aningen trötta efter alla andra versioner, och är i sig inte tillräckligt för att skapa en karaktär. Inte ens tillsammans med gamla välbekanta citat ur Conanen.

The Case of the Silk Stocking är en film som ger mig delade känslor. Som TV-thriller finns här tämligen lite att bli upprörd eller för den delen entusiastisk över. Det är däremot svårt att smälta en Sherlock Holmes-historia där handlingen kretsar kring en mördare med fotfetischism. Samtidigt finns fina tillgångar bland skådespelarna och filmen är alltigenom välproducerad. Om den hade haft en karismatisk Holmes, kring vilken händelserna kunnat utspela sig på ett naturligt sätt, hade den kunnat överleva bara på detta. Tyvärr är Rupert Everett ingen ny Jeremy Brett eller Basil Rathbone. Knappast ens en Richard Roxburgh.

Läs mer fakta om filmen på Internet Movie Database >>>
Läs mer om filmen på BBC:s hemsida >>>
Köp filmen via Discshop >>>